Dagen har gått både fort och långsamt på samma gång. Nästan all min energi går åt till att bara ta mig igenom de här dagarna tills vi får ett besked, vilket det nu blir. Stackars barn på jobbet som just nu har världens mest splittrade och ofokuserade fröken.
Tack för att jag får låna era tummar en stund till. Jag håller mina egna hårt både för mig och för några av er, som just nu är i samma ruvarångest som jag själv. Må vi gå i mål lyckliga!
Jag ska försöka våga andas lite till, och skickar med en bild på en familjemedlem som tar det hela lite mer piano.
