Idag var jag på jobbet som vanligt, precis som dagen efter vårt förra återförande. Jag sprang i trappor, tog min promenad på rasten och var som jag brukar. Ett par gånger under dagen kom jag till och med på, när kollegor frågade hur det gått igår, att jag nästan glömt att jag nu ruvar. Överhuvudtaget är jag bara så överlycklig att ägget överlevde upptiningen. Att jag fick det insprutat i mig var mer en bisak.
Visst, nojjan kommer säkert snart. Var så säker. Men just nu njuter jag av att jag känner mig rätt lugn. Och det är inte så att jag är så övertygad om att det här försöket kommer att gå vägen, utan mer att kan vi få så fina ägg så borde det nog gå någon gång. Eller? Dessutom känns det skönt att veta att vi startar nästa behandling redan en mens senare.
Hoppet i mig har googlat lite, såklart, och hittat statistik över resultaten från vår klinik när det gäller frysta fem-dagars embryon. Bland dessa återföringar (för kvinnor under 38 år) resulterar tydligen 59 procent i en graviditet. Det låter som väldigt bra odds? Men stopp och belägg! Behåll lugnet...
↧
Lugn
↧